Jag halvt ligger just nu i min säng och tänker som fan.. jag är sjukt deppmode i detta moment denna kväll. mest kanske pga glee,hehe.

känner bara just nu såhär att det är mycket känslor i luften i slutet av terminen och jag minns att för exakt ett år sedan så gick jag ut nian och allt va så jobbigt! Man grät dag ut och dag in för att man sa hej då till varandra och vissa har man faktiskt ärligt inte sett på år och dar! Det är hemskt, det är otroligt sorgligt. Jag är bara rädd och orolig över att jag ska förlora vännerna, och även min pojkvän jag har. Alla träffar man ju till tvåan igen? Men jag menar överhuvudtaget. Alla vänner man har, i skolan, utanför skolan.

När man har kille.. då är ju hela världen ens pojkvän, man kretsar ju runt honom och jag hoppas att få en hel framtid med Richard, spendera hela mitt liv med honom. Men man vet ju aldrig vad som händer under åren, man kanske bara tappar känslorna till slut? Och om det händer så hoppas jag att vi båda gör det samtidigt och inte bara en utav oss! För då kan man iallafall försöka att fortfarande vara vänner! Men det kan inte falla mig in att jag skulle förlora honom.. han är mitt allt! Jag vill gifta mig med honom och jag vill skaffa barn med honom. Vad han säger tillbaka är att han vill samma sak, men bara tanken av att förlora honom gör mig krossad.

Richard säger att jag oroar mig för mycket över saker hela tiden, och jaa.. det är sant? Men jag är sån! Jag oroar mig för att jag är alltid rädd.. jag är alltid rädd över saker och ting. Nu så fick ni reda på det. hehe. Jag är alltid rädd över saker. Rädd att tappa mobilen, eller rädd för att snubbla, rädd för att Richard ska dumpa mig eller rädd för att förlora mina vänner, min familj. Jag går alltid runt och är orolig och rädd! Det är jobbigt men det bara är så.. jag tänker alltid den tanken minst en gång om dagen! Att jag är så otroligt rädd o orolig över saker och ting.

Jag förväntar mig att ha mina närmsta vänner för resten av mitt liv. Jag kan inte leva utan mina närmsta. usch nej...! De betyder så otroligt mycket för mig. Richard har halva mitt hjärta taget och mina vänner absolut resten.

Jag kan inte förstå hur en person kan betyda så mycket för en så att man kan börja gråta av det utan anledning? Jag kan det.. kalla mig wierd men jag kan det ibland! Jag kan inte förstå att jag har en sån bra pojkvän som bryr sig om mig och älskar mig för den jag är, visst kan man irritera sig på småsaker på varandra? Men det är vanligt överallt. Jag irriterar mig på småsaker Richard gör och tvärtom.  Men utan Richards kärlek i mitt liv skulle jag nog aldrig klara dagen eller ens orka ställa mig upp. Det är sjukt egentligen.. hehe.

Den där känslan av att man väntar på det där speciella smset av någon, en vän, pojkvän, familjemedlem.. whatever! När man får det där samtalet eller smset så fylls iallafall jag av glädje och lycka i hela mig.

Jag tror inte att Richard inser eller förstår eller vet hur mycket jag egentligen älskar honom. Hade jag pengar så hade jag visat honom allt.. hela världen! köpt fina saker, gjort romantiska saker, gett han kärlek dag ut och dag in! Det gör jag redan ioförsig! hehe. Men då kanske jag inte hade visat det lika mycket i ord, utan mer i uttryck, för det  visar annat liksom. Men jag antar att han vet hur mycket jag älskar honom ändå, jag älskar honom föralltid och jag kommer alltid vara hans! puss

Jaa.. detta blev långt. Men ibland behöver man skriva av sig lite granna. xo